Shadow Records del 2. They Will Come.
Read in English
Idé och Musik: Gunnar Orvegård. Text och Bild: Ludvig Orvegård.
Jag hittade de här bilderna i en tunn mapp märkt “They Will Come 2008”. De är tagna av Nick i Juli 2008, i och runt samhället Darkford i norra England. Bilderna är något slags dokumentation av en musikfestival och ett inbrott i en nedlagd gruva. Förutom bilderna finns även åtta mikrokassetter från Nicks diktafon fulla med lösryckta intervjufrågor och -svar, och den “Röda Skivan” som verkar vara en bootleg från tidigt sjuttiotal som har sammanställts från ett antal olika friluftsspelningar. Låtarna har namn som “Sighting (Sound + Show), 020573 - 1.30 AM, Lakeside - “Dry Coals”” och “Sound Only, 122672 - 11 PM, Coventry - “Dawn is Coming””. Bandet heter The Vanished. Jag har inte lyckats hitta glasögonen.
Dawn is Coming (1974)
Musikfestivalen “They Will Come” utanför Darkford. Bilden är märkt “Kelly & Claire, TWC parkering”. Dialogen är från diktafoninspelningarna.
“Nick: Är ni fans?
Claire: Bro, vi lever för det här.
Kelly: Vi lever för det här. Spöken och bärs är det enda vi har att leva för.
C: (Skrattar) Men stick, han är från tidningen.
N: Inte direkt tidningen, men…
C: Är du ett fan själv då? Tror du dom kommer i år?”
Den här bilden är tagen några dagar tidigare under en lång och långsam intervju med Margaret Thorpe, mamman till en av medlemmarna i bandet. Han försvann för länge sedan.
“Nick: Så när var det han försvann?
Margaret: Sista Oktober 1972.
N: Och sen skickade någon skivan till er?
M: Ja. På påskdagen ‘74 var det. Med posten.
N: Och han spelar gitarr på den?
M: (suckar) Jag tror det.”
Festival igen. En hel diktafonkassett är full av sånt här. Nick verkar ha glömt bandspelaren på.
“Kille: Dom släpper inte skivor. Dom väljer att visa sig. Okej?
Claire: Ja?
K: Och vi spelar in det och sen släpper vi skivorna.
C: Släpper du skivorna alltså...?
K: (Irriterat) Vi! Fansen! Så om Dom inte har gjort omslaget, hur kan vi veta att låten heter “Dawn is Coming”?”
C: För att dom sjunger det i refrängen. Spelar det nån roll?”
Dawn is Coming (1974)
Av intervjun framgår att killen längst ner till höger i bilden är Margarets son, Bobby, som var femton år gammal när han försvann. Sångaren heter Ian Maple och “Keyboardisten” med pianoboken är Ron Thwaite. Basisten utmärker sig med det ovanliga namnet Stoddard “Stod” Parker. Trummisen nämns inte i intervjun.
“Margaret: Dom ville bli bättre. Han pratade alltid om att dom behövde bli bättre för att lyckas.
Nick: [Ohörbart]
Margaret: Dom är borta. Allihop. Ungarna kallar dom “The Vanished”.”
Bilden är tagen utanför kolgruvan i Darkford, som lades ner permanent 1969. De här högarna med blommor, hemmagjord merchandise och diverse skräp dyker upp under en vecka om året i Juli och “hindrar framkomligheten och ser anskrämliga ut” enligt en arg insändare från lokaltidningen Darkford Advertiser som jag hittade online.
“Margaret: Varje år. Som gamar. En massa ungar i skinnjacka som ska ut i skogen och supa och… dom vill se Bobby spela gitarr.”
Utsikt över Darkford Lake och scenen. “Travis” är Travis Calabro, en vän och medbrottsling till Nick som verkar ha följt med på resan till England. Han syns på andra bilder.
“Nick: [ohörbart]...i snart en vecka. Jag och Travis. Och vi...
Kelly: Kommer den här Travis hit eller?
N: Nej, han sitter på hotellet. Han tror inte på det här.
K: Synd för honom.
N: Jag vet inte ens om jag tror...
Claire: Vi åkte förbi stan på vägen hit. Förstår att Dom stack. Vilken jävla håla.
K: Vad gjorde ni en vecka i den stan?”
Jag visar bilderna från inbrottet: det var tio år sedan och Nick är ändå försvunnen. Kvittot från köpet av bultsaxen finns i mappen tillsammans med kvitton från alla restaurangbesök och kvittot på Nicks t-shirt med Big Ben. Han är sån. Mannen på bilden är Travis Calabro.
“Travis: Det var här hon sa att dom gick in. “Flickvännen”.
Nick: Ian Maples tjej. Mary.
T: Det finns femtio kilometer tunnel i det här berget. Tror du på allvar att polisen kunde söka igenom hela skiten på arton timmar? Någon ljuger.”
Bandet på bilden är ett Vanished-coverband som kallar sig The Darkford No-Shows. Nick har spelat in delar av konserten med mycket dåligt ljud.
“Sångaren: Jag tror vi har en chans i natt, vet ni det? Jag tror vi har en chans att få se dom. They! Will! Come! Tills dess: är ni beredda att visa att ni älskar dom? Okej. Det här är “Fist of the Storm”!
”
Fist of the Storm (Original: 1978)
“Travis: Jag tror ingen som har varit här sedan ‘69 har kommit ut igen.”
Inspelningarna blir mer och mer osammanhängande. Nick verkar ha lämnat bandspelaren på i långa perioder, och haft den helt avslagen lika länge.
“Claire: Det är nästan som om… Som om dom redan är här.”
Jag vet inte vad vi ser på den här bilden. Jag ska inte spekulera. Glasögonen är samma modell som Bobby hade på Margarets foto. Om de är hans hade de legat i det här rummet i gruvan i 36 år när Nick hittade dem. Samma sak med Stratocastern.
“Nick: [Ohörbart] Travis? Abra! [ohörbart] Vad i helvete?”
Som sagt. Jag har inte lyckats hitta glasögonen.
“Claire: Shit. Okej.
Kelly: [Ohörbart]
C: Han behöver dom väl inte längre.”
Dry Coals (1980)
“Claire: Dom kanske inte kommer. Men vi är här i alla fall. Om vi slutar komma hit kanske dom också gör det.
Men jag tror dom kommer. När som helst.
”
From Wikipedia!